Trikiner förekommer främst hos vilda djur som bökar i jorden eller rovdjur och allätare som äter andra trikinsmittade djur. De tamdjur som löper risk bli infekterade är främst hästar och svin, och i allmänhet ådrar de sig smittan genom fodret, som ibland kan innehålla delar av döda, infekterade gnagare. Även avföring från djur med trikiner kan smitta.

Ändå hör trikinsmittade djur till ovanligheterna bland svenska grisar och hästar. Vid slakt utförs alltid en kontroll för att säkerställa att köttet inte innehåller trikiner. Detta var tidigare inte fallet för hästkött, men då man upptäckte djur med trikiner bland hästar importerade från Östeuropa till Italien och Frankrike, har kontrollen numera blivit standard även för slaktade hästar. Ännu har ingen infekterad häst påträffats i Sverige, och inga infekterade tamsvin på nära tjugo år.

Trikiner är då vanligare bland vilda djur. De djur som oftast ådrar sig smittan är björn, räv, lodjur,  vildsvin, varg och valross. Det är obligatoriskt att trikintesta allt kött från häst, björn och krokodil som erbjuds för konsumtion, men i allmänhet upptäcks få trikinsmittade djur. Sedan 2007 har exempelvis bara två trikinsmittade björnar påträffats, och endast tjugo infekterade vildsvin. Man räknar med att ett av tio tusen vildsvin  bär på smittan. Bland rävar ligger siffran på fem procent, och bland lo beräknas andelen djur med trikiner ligga på åtta procent. Vargar bedöms också ha en hög andel smittade djur. De relativt höga antalet smittade djur bland lo och varg tros bero på att dessa ofta äter rävar.

Enstaka fall av trikinsmitta har också förekommit bland hund, katt, grävling, hermelin, mård, råtta och mink. Även fåglar och reptiler kan infekteras med trikiner, men detta är mindre vanligt och inte lika välutforskat som trikinsmitta bland däggdjur.